torsdag 31 mars 2011

Skratta eller gråta...

Ja det kan man fråga sig!!
I tisdags fyllde mamma 70 år. Har inte hört något ifrån henne sedan Alexios dop i november, inte ett ynka litet samtal om att, tack för inbjudan, vad trevligt det var osv..Så min angelägenhet att ringa har varit minst sagt obefintlig!!
I söndags pratade jag med moster som hade pratat med mamma och frågat henne hur hon hade tänkt fira sin födelsedag. Då hade mamma snäst av henne på ett jätteotrevligt sätt och sagt att " jag tänker inte vara hemma och ha öppet hus" Nä det förstår jag om du inte vill, men man måste väl få fråga vad du har tänkt göra.
Då kom det fram att hon skulle gå ut och äta med några av sina få kvarvarande väninnor.
Jag har länge gått i valet och kvalet om jag skulle ringa och gratulera eller skicka en kvast blommor.
Blev det sistnämnda och brorsan med familj samt moster var med på buketten.

Lite förvånad blev jag när hon ringde i dag och tackade, lite vett verkar finnas kvar i knoppen.
Men det slogs ju snabbt undan när hon inte (under de 16 minuter) samtalet pågick frågade hur det var med Alexios. Blir såå ledsen. Hon pratar bara om sitt hela tiden. Men det är väl så, hon vågar inte eller vet inte hur hon ska bemöta mig. Även om hon har noll intresse för honom, kan hon väl försöka åtminstone!
Moster hade ju även berättat att jag brutit handleden, men det lät som om det var första gången hon hörde det!
Börjar misstänka att hon glömmer saker och ting, speciellt i sina dåliga alkoholist perioder!

Efter samtalet rann all energi av mig. Blir påverkad hur jag än vrider och vänder på det. Ena sekunden blir jag så klart glad över att hon ringer och att vi pratar, men i nästa ledsen för hur hon beter sig.
Det är liksom bara fel på alla andra enligt henne. Och de som tycker något annat de bryter man med.
Så har mamma fungerat hela mitt liv.

Som grädde på moset ringde jag min farmor och gratulerade i dag också. Hon fyllde 94 år och kommer nog överleva oss alla. Idag var hon inte på prathumör så man slapp få sig en skopa ovett.
Har nog fått höra allt ifrån henne genom åren, att jag är för tjock, har haft fel kläder, att jag inte bara kan åka till Koster, utan måste se väääärlden, och att jag inte ska ta åt mig!! Den kommentaren är nog bäst av alla.
Det är ju j...ligt lätt som tonåring att inte ta åt sig när någon hela tiden hittar fel på en.

Men snäll och väluppfostrad som man är har man svalt gallan och svurit inombords istället.Många många gånger.
Enligt mig så är det inte OKEJ att säga vad man vill till folk precis hela tiden, om det inte finns fog för saker och ting förstås. Man får tänka precis vad man vill, men lära sig att knipa käft emellanåt.


Den här fina "Marsbuketten" från Interflora fick mamma.
Det var väl snällt till en oengagerad mor och mormor....?!

Bild lånad från interflora.se

3 kommentarer:

Litenkram sa...

Du har helt rätt! Jag brukar också svälja skit för att jag inte orkar med ngn dramatik. Har känns mig som en stor j**a toa på senaste, men på ngt vis bubblar det ändå upp till ytan förr eller senare och måste bara ut! Jag fick ordentligt med skäll för mitt inlägg om syskon till Zilas häromdagen så det fick jag ta bort för att behålla friden. Kanske är det så att man rinner över och istället för att ta det med personen ifråga så skriver av sig? Så funkar jag iaf. Samtidigt har jag svårt att förstå varför man inte får skriva det man känner och upplever av hur någon har behandlat en? Man är väl helt enkelt olika...

Tycker du gjorde rätt i att skicka blommor till din mamma och ringa din farmor. Jättetrist att Alexios inte haft ngn kontakt med sin mormor, men det är ju inte han som kan ändra på det, utan mormorn. F.ö är du världens sötaste, goaste och härligt glada tjej jag träffat på länge så det kan du hälsa farmor när du ringer nästa gång:)

Kram!

Anonym sa...

Jessan, jag blir så ledsen för din och Alexios skull. Vilken bubbla lever hon i kan man undra. Ego- eller alkoholbubblan? Usch säger jag bara.

Största kramen
Pia

LIVING LIKE A GREEKSON sa...

Liten kram. Tack rara du!!
Trist att du behövde ta bort inlägget. Blir än en gång förundrad över fenomenet att vissa kan säga allt och tycka att det är ok. Kan de inte förstå ibland att de själva går för långt. Varför ska man själv backa jämt?!! *suck*
KRAM

Pia; ja det är j..ligt trist. Hon kör på som om inget har hänt.
KRAM