Tillbakablick...

Tänk om jag för 10 år sen skulle ha vetat vad som skulle komma att hända..
Kommer så väl ihåg är Mala och jag satt på Koster, typ 16 år och spelade in ett kassettband, (jaaa vi är från stenåldern och uppvuxna med sådant...hahaha) där vi spånade på vad vi skulle göra 10 år framåt. (så synd att vi inte har kvar det bandet.)
Vi trodde att vi skulle ha villa, Volvo, några kids och säkert en hund...
Den som kom närmast var Mala som var först ut av mina vänner att bli mamma vid 27, 28-årsåldern, tätt följd av Ullis och Diana. Tror ingen av dem har Volvo, men hus och husdjur har några av dem i allafall. =)

För mig själv hände det inte så mycket. Träffade det ena stolpskottet efter det andra och kände att det här med barn är inte min grej och bestämde mig för att jag inte skulle ha några utan bo själv i lägenhet med möjligtvis en hund eller katt och vara glad över mina vänners barn och få äran att vara gudmor åt två.
Trist och nattsvart tycker jag nu, men då kändes det rätt. Kunde inte se mig bli eller vara förälder.

Tänk vilken tur att "ödet" ville något annat och att man kan ändra sig...för TÄNK om jag inte hade flyttat till Gävle, då hade jag kanske inte flyttat vidare till Göteborg och träffat D-man.
De 5 senaste åren har varit de bästa åren i mitt vuxna liv. Hittade hem igen, till Stockholm och insåg att det var här jag hörde hemma, behövde bara ta en paus från allt.

Förutom världens bästa man som lyssnar, stöttar, aldrig bråkar om pengar, (tur han gillar att shoppa lika mycket som jag, hehe) och tänker på samma sätt som jag, har jag på köpet fått världens bästa grekiska extrafamilj. En galen grekisk högljudd familj som man kan skratta, prata och bråka med.. (hmmm tror jag varit grekinna i mitt förra liv) för hörd måste man göra sig om man ska få nåt sagt. =))

2006 flyttade vi ihop och så småningom började det här med barn smyga sig på och kändes helt naturligt. Men det blir väl så när man träffar rätt.
I september 2009 förlovade vi oss i Chania på underbara Kreta, och strax därefter fick vi veta att vi skulle bli föräldrar!! Så häftigt!!
Efter en fantastisk graviditet och rätt kämpig förlossning kom Alexios till oss och har nu fyllt hela 7 månader. En underbar tid, men även jobbig sådan. Men titt som tätt kommer det över en, vad gjorde man innan han fanns bland oss??...
Hela livet ändras och mycket får man "försaka" en tid, men det är det helt klart värt.
Är så glad och tacksam över att vi fått vår prins som skänker oss så mycket glädje om dagarna.

Tänk om jag också kunnat se, då för 10 år sedan vad som skulle ske med min egen familj. Då hade jag bromsat och sagt ifrån mycket tidigare.
Nu är det som det är och det har tagit 10 år för mig att inse att jag inte klarar och orkar ha en envägskommunikation med min alkoholiserade förälder. Det tar alldeles för mycket energi!
Tycker så oändligt synd om mamma som väljer sin väg och missar så mycket av sina barn och barnbarn. Och av LIVET!!

Nu har snart ett decennium passerat, och vi tar klivet in i ett nytt, känns helt galet vad tiden går fort.

Jag önskar er alla ett riktigt Gott Slut & Ett riktigt Gott Nytt År och tackar alla mina goa och fina vänner för att ni just ni är ni, gamla som nya bekantskaper.

Och till mina älsklingar, ni är det bästa och finaste jag har. Älskar Er!!