Fick för en stund sen meddelande från moster som talade om att hon pratat med mamma i kväll och sagt att hon träffat mig och att magen växer. Mamma hade inte frågat någonting om min gravidítet. Det var tydligen viktigare att tala om att hon höll på att rensa sin garderober.
Blir så jävla arg och besviken fast jag jobbar så med att försöka släppa det. Jag kan inte ta på mig ansvaret för henne. Hon måste själv inse att det ligger hos henne nu. Efter snart 10 år är mitt tålamod slut.
Det enda hon hade frågat var om vi flyttat nu. Jag har ju inte skickat nåt flyttkort för jag trodde i min enfald att hon kanske skulle höra av sig, men inte då.
Det stör mig såå att det är jag som går med nåt slags dåligt samvete över att HON inte hör av sig. Att det är så svårt att släppa taget.
Vissa dagar går det så bra. Tänker att det är hennes förlust.
Men ibland blir det bakslag, som nu och tårarna rinner.
Kan man skylla på gravidhormonerna?.
2 kommentarer:
Förstår verkligen att du känner som du gör och din besvikelse. Men det räcker att du dealar med din förlust du ska ju inte behöva ta hennes på dina axlar oxå..Kram på dig! Själv sitter jag mest å är ensam, det är sjukt vad tyst det kan vara..Kram igen! / Ewa
Ja det är ju så. Helt klart fokus på andra saker nu. =))
Usch, ensamhet är inte kul speciellt inte när man inte valt den själv.
Stor kram tilbaka.
Skicka en kommentar