onsdag 23 februari 2011

Utan mat i magen

blir jag lätt en rytande lejoninna, och detta speciellt om jag möter riktiga "morons".
D-man och jag åkte iväg för att hämta ut två stycken paket i videoaffäreren där vi bor.
Parkeringen utanför är verkligen inte den bästa, men för ovanlighetens skull var den helt tomt när vi kom för att sen när vi kom ut, vara fullsmockad och alla står huller om buller.
Till råga på allt "parkerar" en tant, joo det var en riktigt grå liten surtant, in alla genom att ställa sig längst ut så absolut ingen kan ta sig ut på stora vägen.
Jag ropar till henne när hon går förbi vår bil att ursäkta, men det där var nog inte så fiffigt gjort för de är flera som ska åka nu.
Med sin allra "sötaste" surkärringröst ropar hon..."jag ska faktiskt bara posta det här brevet"...och viftar med en kuvert i handen och stegar iväg.
Jag blir så j...la förbannad och ropar tillbaka, men din dumme f*****n.

Tycker det är så fantastiskt märkligt att det finns så många människor som är så egotrippade och bara tänker på sig själva..."bara jag kommer fram så är allt frid och fröjd".
Om hon bara hade varit liiiite smart hade hon kunnat parkera längs med vägen precis utanför postlådan så hade hon besparat sina beiga nylonstrumpeben x antal steg.och så hade allt gått så mycket smidigare...men icke!!
Hoppas brevet inte kommer fram...eller åtminstone tar en extrasväng... ;)

Vad det var i våra paket....?
Jo, uppgradering av bilbarnstol och en Mary Kay beställning. Och jag fick mat sen... :))


Åhh vad jag var arg...

2 kommentarer:

Litenkram sa...

Bra att du säger till! Är precis som du där, bli galen på folk som tror att de lever själva i denhär världen.

Anonym sa...

Det där med maten känner jag både till och igen :-) Go girl, surtanter i beigea nylonisar måste lära sig att hela världen inte snurrar runt dem! Kramen...snart inget gips hoppas vi! / Ewa