Tänk att det varje år är en plåga att ikläda sig denna skapelse och inse att...jaha, det är så här man ser ut. Take it or leave it liksom.
Så man står där som en vit påsig potatissäck och ser sig i den obarmhärtige ärliga spegeln.
Hur man än sträcker på sig och drar in allt som går att dra in så liksom hånskrattar spegeln lite åt en och verkar tänka.. Jaja...lycka till du lilla vännen, du har några få veckor på dig att försöka dig på att bli "något" i den där utstyrseln..
Man blickar tillbaka, först kristiskt till allt..guud vad det putar, här..och där..har jag inte lite lite apelsinhud där på ena baklåret?..Har brösten blivit större eller är det jag som gått upp..eller har jag fel storlek på eländet???
Sen kommer trotsen och tanken att...men vänta bara tills jag fått lite färg...Brunt fläsk är mycket snyggare än vitt fläsk.
Sen inser man att "frankly I don´t give a damn", det finns faktiskt värre saker här i livet.
Och hursom haver så tycker jag bikinin är ursöt, dessutom heter den Kreta och av en händelse ska vi dit i slutet av sommaren.
Så därför ändrar jag helt enkelt taktik och ska tänka framöver... fy farao vicken pingla som kommer vistas på stranden i sin dösnygga Panos bikini. :-))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar