Att vara hemma med två opigga barn är ingen "hit". Inte när man själv är slut som artist och bara skulle vilja dra täcket över huvudet och sova bort allt.
Känner mig arg, noll tålamod och fräser åt allting. Orkar inte ta tag i nånting utan önskar mest av allt att någon tar hand om mig. Sådär som när man var liten, låg i sängen under täcket, fick serietidningar, saft, glass, ja det mesta för att mamma ville pigga upp en. Kommer ni ihåg?
Idag vill jag vara liten helt enkelt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar