Ultraljud

Igår var vi på ultraljud och efter lång betänketid hade jag nu bestämt för att ta reda på kön. D-man såg ju var det var förra gången och var nyfiken så för honom var det helt ok att vi tittade.
Min intuition förra gången var en pojke, vilket D-man sen såg att det var, jag hade full sjå att hänga med då och se vad allt var på bilden och den här gången har känslan varit att det är en till pojke, men det har jag mest grunnat på för att jag mår väldigt lika som när jag väntade Alexios.
Samma slags hormonförändringar på kroppen och bök och stök i magen. Samtidigt har jag tänkt att nää det är nog en tjej.
Många runt omkring har sagt bestämt "det blir en tjej" medans andra, "jag tror det blir en pojke, då du är en typiskt pojkmamma" (Hur man nu ser det? hahaha)

Och tadaaaaa, vi har en liten tjej som växer därinne. Som vanligt blev jag tårögd där på britsen och när Lena, barnmorskan säger "det kan inte bli något annat än en tjej det här" så blev vi så glada.
För oss (som för många andra) är det allra viktigaste att barnet är friskt och det spelar ingen som helst roll om det blir en pojke el flicka, men självklart är det roligt att få en av varje.

Våra lilla skrutta bökade omkring och viftade med armar och ben därinne och ville mest gömma sig när Lena skulle ta alla mått, men allt såg så bra ut. Puuh!

Åh vad vi längtar efter dig lilla bebis!!