Finns nog ingen....

i hela världen som kan reta upp mig så till den milda grad som min så kallade farmor. Ja jag skriver så för hon är inte en farmor som en farmor bör vara. Snäll och rar med knut på huvudet och med bröstkarameller. ;)

Har haft ännu ett av dessa "givande" samtal där hon i vanlig ordning drar valsen i en sur ton... *om du har något emot mig så kan du säga det,  jag vill att vi är ärliga mot varandra*
Jo visst du, så fort man säger eller tycker något så bemöts man med, *nej nu har du fel och så är det inte och bla bla bla...*
Nu ifrågasatte jag varför det alltid ska bli en diskussion om allt man säger eller gör. Då svarade hon med att då behöver vi inte höras mer och sen slängde hon på luren.
Det är ju verkligen super med envägskommunikation.
Gud så trött jag blir!! Har annat i livet att roa mig med, en sur bitter gnälltant står INTE överst på den listan.

Nu drog hon dessutom upp någonting 10 år tillbaka i tiden.
Att jag sagt att det var hennes fel att jag inte var gift och hade barn som alla mina kompisar. HA HA HA
Och att hon minsann hade det nerskrivet för hon skriver dagbok. KISS MY ASS att jag skulle ha sagt det, för 10 år sen VILLE jag inte ens ha barn. (Vilket jag är hemskt glad över idag att jag ändå ville. :) )
Vi har dessutom aldrig haft såna *förtroende* samtal med varann då jag känt att vi inte varit på samma våglängd, någonsin.
Jag sa att om hon skrivit det får hon gärna visa mig det för jag tror inte jag har sagt det, utan hon måste ha blandat ihop det med något annat eller annan person.
Det ville hon inte visa upp, då frågade jag henne varför hon drog upp det nu och vad det har med saken att göra och VARFÖR har hon inte sagt något tidigare med tanke på hennes snack om ärlighet.
Det fick jag inte heller något svar på.
Hon älskar att sticka kniven i en och riktigt röra om´.

Jag själv behöver en boxningssäck för mina aggressioner för jag ruttnar ihop av detta.

Bild lånad från http://boxningssack.se/