Självständighetsåldern

Har hittat ett bättre ord än trotsålder som är självständighetsåldern. Tycker ni inte det låter klokare, och inte lika negativt som trots? För självständighet är ju just det det är frågan om. Våra barn ska bli egna individer och det börjar nästan på en gång och faktiskt fortsätter det även i vuxna livet fast på lite andra sätt och utmynnar inte i att ligga och skrika och sparka och tokvägra göra en enkel sak som att sätta på sig sin mössa.
Ja det finns säkert någon vuxen som gör så, fast förhoppningsvis inte så många. :)

Vi brottas just nu väldigt med det här självständigheten och jag försöker verkligen tänka mig för att inte bli arg och tycka att allt är hopplöst när det faktiskt inte är ett dugg fel på vårt barn. Skulle han inte gå igenom de här faserna skulle man ju tycka det var oroväckande och undra vad som är fel. Sen är det klart att vissa dagar är tuffare än andra och att man inte alltid gör eller agerar rätt.
Och vissa kvällar när jag inte vet om det är vi eller han som somnat av ren utmattning svämmar hjärtat av kärlek och man tänker att i morgon är det en ny dag med nya utmaningar. 

En bestämd kille redan som liten, en av de få ggr han faktiskt sov i vagnen

 

I LOVE YOU!!



Bestämd även när det gäller kläder...