tisdag 6 juli 2010

Besviken..men är jag egentligen förvånad??...

Är så innerligt besviken och trött på mamma. Hon har ännu inte kommit för att se sitt nya barnbarn fast det lät såå bra då hon ringde när vi precis kommit hem från BB.
Vad väntar hon på?? En personlig inbjudan från Kungahuset.
Både jag och D-man sa till henne att hon är välkommen och att det bara är att ringa innan så jag är hemma.
Nu är vi inne i vecka 6 och hon har ännu inte varit här.
Förstår mer än väl vad det handlar om. Det är en sån där j..lva period nu igen då hon fullkomligt tappar tid och rum och det ända hon kan tänka på är spriten.
Hon har inte hört av sig till varken brorsan eller hans fru på deras födelsedagar och det ska bli väldigt intressant att höra om Nicke får något kort eller sms.
Är så innerligt trött på detta och så enormt besviken.
Fast jag innerst inne vet att hon aldrig kommer erkänna något eller vilja göra något åt sin situation gör det så ont i hjärtat.

Som moster sa idag när vi pratade...hon borde vilja träffa sitt tredje barnbarn - Han har ju inte gjort henne något.
Nä det har han faktiskt inte. Som tur är, är han helt ovetande om detta vilket på ett sätt är skönt men också så tråkigt. Det är ju jag och brorsan som är de "bad guys" i denna story och det mot oss hon visar att hon fullkomligt skiter i vad vi säger.

Men nu börjar jag verkligen tröttna, trodde någonstans i min enfald att det skulle bli ändring när vi fick barn, men vad trodde jag. Hon var ju inte ens intresserad av min graviditet.

Fan Fan Fan.

Inga kommentarer: